Inledning
Jag heter Carl Lundqvist och spelar ishockey i Nackas A-lag. Jag är målvakt, och har alltså ett stort ansvar för hur det går i matcherna. I detta arbete tar jag upp frågeställningen:
”Varför lär sig ishockeymålvakter olika stilar beroende på i vilket land de bor i?”
Jag kommer att beskriva vad som utmärker ishockeymålvakter i olika länder. I huvudsak finns det tre spelstilar; Butterfly, Stand-up, och en så kallad V-stil. Jag ska beskriva dessa, och efter varje analys går jag igenom fördelar och nackdelar med stilen.
I slutet av mitt arbete kommer jag också att berätta lite om de absolut bästa ishockeymålvakterna genom tiderna, och hur de har bidragit till hur målvakterna spelar idag.
På bilden ovan ser du Patrik Roy göra den vanligaste räddningen i dagens ishockey, nämligen en butterfly-räddning.[1]
Varför lär sig
ishockeymålvakter olika stilar beroende på vilket land de bor i?
När målvakter är unga tar de ofta efter sina idoler, och försöker efterlikna dem. När ett barn ser sin favoritmålvakt så är det rätt naturligt att försöka härma. Barnet tycker att det är häftigt. Främst tittar barnen på sina ”national-hjältar”. Om vi tar Sverige som exempel, så står Tommy Salo högst på listan.
Vilken stil tillämpar då Tommy Salo? Jag skulle vilja säga att han agerar annorlunda idag än vad han gjorde när han spelade i Västerås i Sverige.
När Tommy spelade i Västerås så använde han den ”klassiska” stand-up stilen. Det som utmärker denna stil är att man står upp så länge som möjligt, jobbar aktivt med förflyttningar i sidled. När man är tvungen så går man ner i en benparad, eller som det också heter, en Tretiak-parad. När man utövar en benparad så står man med ena knäet på isen medan det andra benet går i en vågrät linje längs isen. Viktigt är att försöka vrida kroppen mot pucken i en axelrörelse, så att man får en rejäl attack med klubban. Genom att göra denna attack, så kan målvakten lättare styra bort pucken med klubban och kommer snabbare upp mot pucken.[2]
Var har då Tommy Salo lärt sig sin målvaktstil? Jag frågade honom när jag träffade honom på ett målvaktsläger, och då sa han att han tränat mycket med svenska målvaktstränare och studerat svenska målvakter.[3]
Svaret jag fick stämde överens med det jag trodde, eftersom jag vet att svenska målvaktstränare har väldigt gott rykte, och de flesta har spelat hockey på en hög nivå.
Vi i Sverige har också fått fram några riktigt stora målvaktsprofiler genom åren. De mest kända är Leif ”Honken” Holmkvist, Peter ”Pekka” Lindmark, Pelle Lindberg, Göran Högosta, ja listan kan göras lång. Det som är säkert med dessa målvaktsprofiler, är att de gett inspiration till den yngre generationen svenska målvakter.
Analys av den svenska
målvaktstilen
Den riktigt stora första målvaktsprofil som Sverige fick fram är Leif ”Honken” Holmqvist. Han kom från Gävle till Stockholm där han började spela för AIK. Där spelade han från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet. Han vägrade att använda ishockeymasker, eftersom han ansåg att det skymde för mycket. Med sina insatser i så väl AIK som landslaget, blev han snabbt en idol och många ungdomar tog efter hans spelstil.
Leif spelade lugnt och säkert och utövade stand-up stilen. Den ”svenska” stand-up stilen var ett faktum. Men det är inte bara ungdomar som tagit efter denna stil, utan också målvaktstränare.
Våra främsta målvaktstränare i Sverige är Thomas Magnusson, Stefan Ladhe, Göte Wälitalo och Göran Högosta. Dessa tränare har studerat målvakter under flera år och har arbetat med så gott som alla svenska elitseriemålvakter. Jag har också tränat med dem, och jag vågar påstå att de ändrat sin syn på målvaktsspelet under de senaste tio åren. För tio år sedan lärde de enbart ut stand-up stilen, men nu på senare år har de även börjat lära ut den välkända V-stilen.
Jag ska nu ge en analys av de båda stilarna, och vad som skiljer dem åt.
Stand-up
Målvaktens grundställning är här rätt upprätt, d.v.s. målvakten håller benskydden relativt ihop och ryggen är rätt rak. Man jobbar oerhört mycket med att skära av vinklar och att gå ut mot pucken i nästan alla lägen.
När ett is-skott kommer, så går man ner i en benparad, eller en s.k. Tretiak-parad, som det också heter (se sid. 1). När man utför paraden, ska man försöka ha fart i rörelsen, d.v.s. att om ett skott kommer till vänster om benskyddet längs isen, så tar man kraft från det högra benet och gör sedan räddningen. På så sätt kommer man lättare upp och kommer automatiskt upp vinkelrätt mot pucken.[4]
En annan viktig bit i stand-up stilen, är sliding. Slidingen använder man sig av när ett sidledspass kommer, för man hinner inte med att göra en vanlig benparad.
När man utför en sliding måste man ta fart från ena benet medan den andra skridskon pekar mot ena stolpen. Man börjar alltså med att ha tyngdpunkten på det benet längst bort från pucken. Det börjar som en vanlig sidledsförflyttning. När man fått upp farten i rörelsen, så förflyttar man tyngdpunkten till det andra benet och lägger det andra benet under sig. Sedan låter man kroppen följa med i en mjuk rörelse medan man glider mot stolpen.[5] Detta kan verka som många steg, men det går riktigt fort när man lärt sig och fått rutin på den.
På bilden ovan ser du målvakten Bernie Parent.[6] Han anses vara den bästa stand-up målvakten genom tiderna. Hans skridskoåkning och hans snabba sidledsförflyttningar gjorde honom till en enastående målvakt.
De fyra viktigaste punkterna att träna för att bli en bra stand-up målvakt:[7]
- Skridskoåkning. Detta är ett nyckelord för alla ishockeymålvakter oavsett spelstil. En målvakt måste hela tiden ligga steget före en utespelare, både vid frilägen och sidledspass. När ett sidledspass kommer vill man nämligen redan ha grundställning när mottagaren fått passet, alltså inte i rörelse. Detta på grund av att man hela tiden strävar efter att göra kontrollerade och lugna rörelser.
- Grundställning. Grundställningen kan skilja mycket beroende på målvakt, men en sak är gemensamt, man försöker hela tiden göra sig så stor som möjligt. ”Idealet” för en stand-up målvakt är därför att ha benskydden ihop och plockhandsken skall vara placerad i samma höjd som stopphandsken. Tyngdpunkten ska man ha på främre delen av skridskon, så att man lätt och smidigt ska kunna förflytta sig i snabb fart.
- Balans. En målvakt måste ha god balans för att göra kunna utföra kontrollerade räddningar och för att komma upp från isen snabbt och effektivt.
- Placering i målet. Detta är otroligt viktigt eftersom man hela tiden vill vara vinkelrät mot pucken. Man vill inte ge utespelaren några stora luckor att skjuta på, eftersom en målvakt hela tiden vill ligga ett steg före. När man arbetar i den så kallade målgården, arbetar man främst med tre förflyttningstekniker; ”shuffle”, ”t-slide” och ”long- shuffle”. När man utför en ”shuffle”, så rör man sig hela tiden med korta förflyttningar. Skridskorna här pekar hela tiden mot pucken. När man utför en så kallad ”long-shuffle”, så utövar man denna på samma sätt som en vanlig ”shuffle”. Skillnaden här är att man gör en längre förflyttning. När man vill förflytta sig snabbt, så använder man sig av en ”t-slide”. Det går ut på att man lägger tyngdpunkten på ena benet och skjuter ifrån, medan den andra skridskon pekar mot önskad riktning. Denna förflyttning kan också vara början till en sliding.
Fördelar: Man är hela tiden vinkelrät mot pucken, man gör inga okontrollerade rörelser, om allt går bra i första räddningen så har man stora möjligheter att ta returen.
Nackdelar: När spelet går för fort får många målvakter problem att göra sidledsförflyttningarna och hamnar i obalans. Detta på grund av att de står alldeles för mycket upprätt.
V-stilen
Denna stil har blivit mer och mer populär bland så väl unga som äldre svenska målvakter. Stilen går ut på att man blandar den traditionella stand-up stilen med butterfly-stilen. Här arbetar man med att gå ner på knä, istället för att göra en benparad. Samma sak gäller när man ska mota en sidledspassning.
I trängda lägen, det vill säga när pucken är nära mål, så använder sig målvakten av ”paddle- down”. När man utför en ”paddle-down” så har man plockhands-benet utfläkt i en benparad ställning medan plockhandsken ligger något ovanför benskyddet. Målvaktsklubban ligger parallellt med isen eftersom man väntar sig ett is-skott. Om det skulle komma ett högt skott på plockhands-sidan, så har man goda förutsättningar att rädda pucken, men nyckelordet här är att man måste vara nära skytten. Om däremot ett högt skott skulle komma på stötsidan, så resulterar det ofta i mål, eftersom klubba och stopphandske ligger mot isen.
Själv använder jag mig
mycket av paddle-down, och jag tycker att den är bra, men jag är väl medveten
om var jag har mina luckor. Därför försöker jag hela tiden tvinga skytten att
skjuta på ”rätt” sida om mig. Detta måste man öva på och skaffa rutin.
Eftersom V-stilen började användas i Sverige i början av 1980- talet,[8] så är det svårt att säga vad som just utmärker denna stil, för många har tagit fram egna varianter. De flesta målvakter med V-stil har nämligen lärt sig stand-up stilen först. Så mycket av den stilen speglar en vanlig V-stilsmålvakt. Här är de fyra mest grundläggande sakerna för spelstilen.
- Grundställningen är oftast mer ihopsjunken än hos en stand-up målvakt. Detta eftersom målvakten ska kunna komma ner snabbt och enkelt.
- Istället för att gå ner i en benparad på ett is-skott mellan benen, så går man ner på knä och motar skottet.
- Istället
för att stå upp i alla situationer så använder man sig av paddle-down.
- När
målvakten står i grundställning och i räddning, så försöker denne göra sig
så tät som möjligt. Man vill alltså undvika ”hål” där puckarna kan slinka
igenom.
Fördelar: Målvakter som använder sig av den här stilen kan välja bland många olika räddningar. Man kan också gå ner på knä i vissa situationer och stå upp i andra.
Nackdelar: Målvakterna har för många alternativ att välja bland.
Alltför många alternativ att välja bland är den stora nackdelen. För många målvakter som använder sig av denna stil, säger ofta att det blev bara en ”halv räddning” när de släppt in ett mål. De menar att de inte var konsekventa och tänkte göra en viss räddning men gjorde en annan.
Vad kan vi då lära oss utav detta? Jo följande:
I den serien jag spelar nu, som heter Division 1 Östra, så skjuter vissa spelare oerhört bra och hårt. En spelare i mitt lag skjuter pucken med en hastighet av 135 km/h. Att rädda ett sånt skott från tio meters håll, kräver att man är fokuserad och konsekvent. Man hinner alltså inte tänka på vad man ska göra för räddning, den måste sitta i ryggmärgen. Genom att använda flera olika varianter av räddningar, så kan man i vissa lägen tveka. Följden blir att målvakten gör en ”halv räddning”, det vill säga, en halv benparad och en halv V-split.
Nyckelordet för alla målvakter, oavsett stil, är att man måste vara konsekvent. Ibland väljer man fel, men för det mesta väljer man rätt.
USA och Canada
I USA och Canada använder de flesta målvakter den berömda spelstilen Butterfly. Så gott som alla målvakter i NHL kör med denna stil. Tommy Salo ifrån Sverige, kom till NHL som en typisk Stand-up målvakt, men använder idag mer eller mindre enbart Butterfly. Han har fortfarande kvar spår av Stand-up stilen, men i huvudsak så spelar han Butterfly. Och detta är ingen tillfällighet. De tio bästa rankade målvakterna i NHL använder sig nämligen utav Butterfly stilen.
NHL-s målvaktsranking[9] ser ut som följer:
- Jose Theodore (Montreal)
- Patrick Roy (Colorado)
- Sean Burke (Phoenix)
- Nikolai Khabibulin (Tampa Bay)
- Dominik Hasek (Detroit)
- Evgeni Nabokov (San Jose)
- Felix Potvin (Los Angeles)
- Martin Biron (Buffalo)
- Byron Dafoe (Boston)
- Martin Brodeur (New Jersey)
*Parenteserna visar var de olika ishockeymålvakterna spelar i för NHL
klubbar.
Varför använder sig då alla dessa målvakter Butterfly stilen? Det finns flera teorier, den främsta är att det är bevisat att skotten i NHL i sju fall av tio kommer lågt. En annan teori är att Nordamerikanska ishockeyrinkar är smalare än Europeiska. Eftersom många målvakter i NHL använder sig av butterfly, har det blivit så att nästan alla målvaktsläger i Canada och USA lär ut denna stil. Precis som i Sverige vill ungarna ta efter sina national hjältar.
Patrik Roy, som spelar i Colorado Avalanche, gav denna förklaring till varför just han använder sig utav Butterfly:
”Eftersom spelet går
så fort, så hinner man inte tänka. När ett skott kommer lågt så går man ner i
Butterfly, och om ett skott kommer högt så står jag upp”.[10]
Detta citat tycker jag är otroligt bra. Eftersom spelet går så snabbt nuförtiden, så hinner man inte tänka på vad man ska göra för rörelse, det måste ske snabbt och det måste vara enkelt. Jag spelar också Butterfly, och jag tycker att den spelstilen är absolut den bästa av alla stilar, just för att den är så enkel.
Många tror att det var nutidens stjärnmålvakt, Dominik (Dominator) Hasek, som uppfann butterfly-stilen. Men så är inte fallet, nej de som började använda denna stil heter Glenn Hall och Tony Esposito och spelade i NHL under 1950-talet till början av 1970-talet.[11] Denna stil har nu utvecklats otroligt mycket och symboliserar främst Patrick Roy. På följande sida kommer ja att ge dig en analys av butterfly-stilen.
Butterfly-stilen
Många människor tror att det är samma sak att gå ner på knä som en butterfly, men detta är helt fel. Att gå ner på knä är bara en del av många steg i butterfly räddningen.
Det jag nu kommer att visa är olika bilder och förklaringar. Det här är det som verkligen kännetecknar en butterfly målvakt:
Bild 1:[12]
Målvakten nedan visar en typisk butterfly grundställning. Målvakten har en ihop-sjunken grundställning för att snabbt kunna gå ner och täcka så mycket som möjligt av isen. Genom att ha handskarna framför kroppen, så blir de inte låsta när man går ner på knä.
Bild 2:
På bilden nedan visar Patrick Roy
en typisk butterfly räddning. Han har fläkt ut sina ben, så att de täcker så
mycket is som möjligt. Hans handskar är nära kroppen, för att han vill vara så
tät som möjligt. Klubban ligger i isen, för att puckarna inte ska kunna gå in
genom det ”femte” hålet, som finns mellan benen. En viktig del när man går ner
i butterfly, är att kroppen ska vara upprätt. Detta på grund av att man ska
göra sig så stor som möjligt så att skytten har mindre luckor att sikta på.
Bild 3:[13]
Målvakten till nedan gör här en halv-butterfly. Denna
räddning är utmärkt i närsituationer när man inte hinner göra en hel benparad.
Utförande: När en målvakt är nere i en butterfly, måste denne vara beredd på
att snabbt kunna agera med såväl handskar, benskydd och klubba. Genom att fläka
ut sitt ena ben, så täcker man av hela is ytan för puckens riktning. Som du ser
på bilden så följer klubban hela tiden med i rörelsen, vilket gör det lättare
att styra bort pucken. Plockhandsken ligger precis över benskyddet för att
täcka glipan mellan benskydd och handske.
Bild 4:[14]
På bilden till vänster nedan visar Patrick Roy vilket ben man ska gå upp med
efter en butterfly räddning. Tänk dig att målvakten gjort en så kallad
halv-butterfly (se bild ovan). För att sedan ta sig upp, så tar han in det
benet han gjort räddningen med, och lyfter sedan sitt motsatta ben för att
komma upp mot pucken. Han går alltså inte upp på det benet han gjort räddningen
med, vilket man gör om man spelar Stand up och V-stilen. Denna bild är lite
otydlig, men visar ändå vilket ben man ska gå upp med.
Fördelar: Fördelarna med butterfly stilen är att den är så enkel. Man går ner på låga skott och står upp på höga. Om man utför butterfly räddningen korrekt, så täcker man av det mesta av målet. Med hjälp av skridskorna och benskydd, så kan man lätt förflytta sig på isen, för att hela tiden vara vinkelrätt vinklad mot pucken.
Nackdelar: Det finns en väldigt viktig regel när man utövar denna stil, och det är att man inte ska gå ner för fort. Om man går ner för tidigt, så får skytten otroliga luckor av den övre delen av målet, och då sitter oftast puckarna i nät. Med tanke på detta, så tycker jag att det är fel att lära unga målvakter butterfly stilen direkt när de börjar stå i mål. Om de lär sig att stå i början av sin karriär, så får de en bättre balans och de får också bättre kontroll på skridskorna.
Hur vet man vilken
stil som passar just mig?
Själv så anser jag att man måste pröva sig fram. Jag började min karriär med att spela Stand up stilen, men övergick sedan till butterfly.
När jag var yngre så gick jag på många målvaktsläger, och här fick jag bara lära mig Stand up. Målvaktsskolorna jag gick på heter: Halmstads ishockeyskola, Djurgårdens ishockeyskola, Högosta målvaktsskola, Huddinge ishockeyskola och Hockey Camp Sweden.
På alla dessa ishockeyskolor (förutom Hockey Camp Sweden) fick jag lära mig Stand-up stilen. Till sin hjälp hade skolorna äldre målvakter som var instruktörer, så som Göran Högosta, Tommy Söderström, Rolf Riddervall. Med tanke på att alla dessa målvakter var utpräglade stand-up målvakter så är det rätt naturligt att de lär ut just den stilen också. Till sin hjälp hade de en video film[15] som visade olika räddningar som man skulle öva och en tidning[16] som Svenska ishockeyförbundet givit ut. Jag höll fast till denna stil ända tills jag började titta på NHL-hockey på tv. Då fick jag se att nästan alla målvakter från Canada och USA använde en annan stil än den jag utövade.
Det var nu jag började intressera mig för en annan stil, nämligen butterfly stilen. När jag var 15 år bestämde jag och pappa att vi skulle åka över en sommar, där jag skulle få lära mig den ”nya” stilen. Vi tittade i olika nordamerikanska ishockeytidningar[17] och överallt så såg vi målvaktsskolor som lärde ut butterfly stilen. Vi valde den som verkade proffsigast, nämligen John Elkin´s goalie schools i Montreal respektive Toronto.[18]
Skolan var oerhört bra och jag fortsatte att åka dit varje sommar i fyra år. Nu spelar jag nästan bara butterfly, det beror på i vilka situationer. Det är här jag menar att man måste välja själv. Jag har tagit vissa saker från stand-up stilen och vissa saker (mest) från butterfly stilen, för att utveckla min egna målvaktsstil som passar just mig.
Förra sommaren så gick jag på målvaktsskolan Hockey Camp Sweden. Här fick jag möjligheten att träna med en rysk målvaktstränare, Evgeni Erfilov. Han lärde mig att jag måste vara mycket mer aggressiv i målet, och det är just det som kännetecknar ryska målvakter. Rysslands ishockeylag har alltid varit berömda för att spela skicklig ishockey, så väl som när det gäller passningar och individuellt spel. Evgeni berättade för mig att om man ska kunna stoppa dessa spelare, så måste man var snabb som målvakt. Detta märkte jag också när jag mötte just Ryssland med juniorlandslaget. De var oerhört duktiga individualister, och spelet var helt annorlunda jämfört med det svenska spelet.
Bilden ovan är Vladislav Tretiak.[19] Han har bidragit till att många målvakter började använda stand-up stilen och den välkända ”Tretiak-räddningen”.
Ishockeyns största
målvaktsgiganter
Nu vill jag berätta lite om de absolut största målvakterna som funnits genom tiderna. Hur har dessa påverkat målvaktsspelet idag? Vi börjar från 1950-talet och vandrar sedan uppåt till dagens målvakter.
Jacques Plante (1952-1974) spelade i NHL klubbarna: Montreal
Canadiens, New York Rangers, St.-Louis Blues, Toronto Maple Leafs och Boston
Bruins.[20]
Jacques Plante var en fantastiskt duktig skridskoåkare och använde detta mycket i sitt målvaktsspel. Många säger att han var den bäste, eftersom han var så otroligt duktig i position spelet. Han blev också ökänd på grund av att han var den förste målvakten som började använda ansiktsmask.[21]
Glenn Hall (1955-1971) spelade i NHL klubbarna: Detroit Red Wings, Chicago Blackhawks och St-Louis Blues.[22]
Det var Glenn Hall som började med butterfly stilen. Han var också den första målvakten som vågade gå utanför målområdet för att skära av vinklarna för skytten. Innan hade många målvakter endast rört sig i målgården och levt på sina reflexer.
Meriter: 1 Stanley Cup guld, 3 Vezina Trophies (priset som bästa målvakt) och hela sju gånger blev han uttagen till All Star laget i NHL.[23]
Bernie Parent (1966-1979) spelade i NHL klubbarna: Boston Bruins, Toronto Maple Leaf och Philadelphia Flyers.[24]
Bernie Parent är känd som den bäste Stand-up målvakten genom tiderna. Han var oerhört snabb på skridskorna och kom alltid ut i perfekt vinkel mot pucken. Han var så snabb i sidled att han nästan aldrig behövde gå ner, och när han gjorde det var han kvickt uppe igen.
Meriter: Två Stanley Cup guld. Han vann Vezina Trophy två gånger.[25]
Patrick Roy (1985-2002*) har spelat i NHL klubbarna: Montreal Canadiens och nu i Colorado Avalanche.[26]
Patrick Roy har fantastiskt bra reflexer och är osannolikt skicklig på att läsa spelet. Han spelar butterfly och är mycket bidragande till varför många unga målvakter vill lära sig just denna stil. Han går inte ut längre än vad han behöver, men han kompenserar detta med sitt spelsinne.[27]
Meriter: Vunnit tre Stanley Cup guld, och har kommit med i ligans All Star lag många gånger.
Dominik Hasek (1990-2002*) har spelat i NHL klubbarna: Chicago Blackhawks, Buffalo Sabres och nu i Detroit Red Wings.[28]
Dominik Hasek är mest känd för sitt agerande i målet. Han gör otroliga räddningar och många tror att det bara är tur, men om man gör det i varenda match så talar väl det för sig självt!? Han är jättebra på att läsa spelet och det är därför han inte går ut så långt mot skytten. Han är den ända målvakt från Europa som inte ändrat sin stil sedan han kom till NHL. Han använder exakt samma stil som han gjorde i Tjeckien, och det är beundransvärt. Många Europeiska målvakter (Tommy Salo till exempel), byter stil när de kommer till NHL för att det är ett helt annat spel. I och med att rinkarna är mindre, så blir spelet tajtare och de hinner inte med om de inte använder sig av butterfly stilen.[29]
Meriter: OS guld, varit med i All Star laget och vunnit Vezina Trophy.
Parenteserna efter namnen på de olika målvakterna visar hur länge de olika målvakterna spelat i NHL.
De parenteser som har en stjärna (*) visar att målvakten fortfarande spelar i NHL.
Sammanfattning
Jag har i detta arbete försökt ge dig en god bild av ishockeyns målvaktsspel. Jag har nämnt det viktigaste med de tre stilarna; Stand up, V-stilen och Butterfly-stilen. Jag har även försökt ge dig ett så bra svar som möjligt på min frågeställning: ”Varför lär sig ishockeymålvakter olika stilar beroende på i vilket land de bor i?”.
I slutet av arbetet tog jag upp målvakter som räknas till de största i världshistorien, och hur just de ändrat målvakternas spel i dagens ishockey.
Avslutning och
diskussion
Du kanske undrar varför jag visade stilen butterfly med hjälp av bilder? Det är därför att den är så svår att förklara. Sen tror jag att de flesta känner till den svenska målvaktsstilen ganska väl. Du kanske också undrar varför jag valde just de målvakterna i slutet av mitt arbete? Det gjorde jag för att de har påverkat målvaktsspelet genom tiderna. Jag skulle kunnat ta med Leif ”Honken” Holmkvist, men han är inte känd utanför Sverige på samma sätt som dessa målvakter jag tog upp.
Jag tycker själv att det varit intressant att arbeta med detta område. Innan jag startade tyckte jag att jag hade bra koll, men när jag sedan letade upp olika fakta från böcker samt Internet, så visade det sig att jag hade fel på vissa punkter. Jag hoppas att det varit ett roligt och givande arbete för dig som läsare, och att du fått en bild av ”målvaktsvärlden”.
Källkritik
De källor jag har använt är korrekta. Böckerna är relativt nya och skrivna av kända målvaktstränare. De är också mycket beskrivande och konkreta. Jag har även använt mig av ett utvärderingspapper som jag fått av Göran Högosta, som visar vilka delar som man ska träna på om man ska bli en duktig Stand up målvakt.
Jag har tagit mycket konkret fakta från sidorna på Internet, så som tabeller och statistik. Jag har även använt bilder som jag tycker visar de olika målvaktstilarna bäst.
Eftersom jag själv är målvakt, så har jag även fört fram egna åsikter och tankar i arbetet. Fakta som jag använt mig av, har tagits från böcker, som jag anser är de mest pålitliga.
Källförteckning
BEYOND THE MASK, IAN YOUNG and CHRIS GUDGEON, (1993)
Dagens Nyheter, 24
april, (2002)
Göran Högosta´s fyra
viktigta punkter, särskilt blad som man får när man tränat på hans hockeyskola.
Hockey News, Goalies World
Lords of the rink, Ian Young & Terry Walker, (1994)
Målvaktsläger, Halmstad
hockeyskola, (1996)
MÅLVAKTSSPEL, Svenska
Ishockeyförbundet utbildningskommittén, (1979)
Teknik i
ishockeymålvaktsträning, Lars Karlsson och Thomas Magnusson (datum saknas)
The Hockey News, April 5, (2002)
http://www.joyofhockey.com/xRet1JacquesPlante.html
http://www.goaltending.net/biography/biography.htm (2002-05-04)
http://www.elkingoaltending.com/templates/flash/home.htm
http://www.donsimmons.com/gallery.asp?pgpos=20 (2002-05-01)
http://www.geocities.com/Colosseum/Field/9327/tips_butterfly.html (2002-05-09)
http://www.collectr.com/hk/parentb.html
http://pages.globetrotter.net/royaux/pictures.html (2002-05-12)
http://www.hockeydb.com/ihdb/players/data06/00002096.html
http://ucsu.colorado.edu/~norrisdt/bio/roy.html
http://www.joyofhockey.com/D1DominikHasek.html
Innehållsförteckning
Inledning sid.1
Varför lär sig målvakter
olika stilar sid.2
beroende på vilket land
de bor i?
Analys av den svenska
målvaktsstilen
Analys av Stand up sid.3
De fyra viktigaste punkterna att träna för att sid.4
bli en bra Stand up målvakt
V-stilen
Forts. V-stilen sid.5
USA och Canada sid.6
Butterfly-stilen sid.7
Forts. Butterfly-stilen sid.8
Hur vet man vilken stil som passar just mig? sid.9
Ishockeyns största målvaktsgiganter sid.10
Forts. Ishockeyns största målvaktsgiganter sid.11
Sammanfattning
Avslutning och diskussion
Källkritik sid.12
Källförteckning
”Varför lär sig ishockeymålvakter olika stilar
beroende på i vilket land de bor i?”
Specialarbete
Av: Carl Lundqvist
Skola: Sjödalsgymnasiet
Klass: Sp3b
Datum: 2002-05-13
Lärare: Daniel